hundratrettonhundratretton

Jippii! Senare idag väntar middag med Suss! Var evigheter sedan vi sågs. Vi går på favoritkrogen, undrar om det blir faijitas som vanligt för mig eller om jag ska ge mig ut på djupt vatten och ta nåt helt annat. Betyder det otur att bryta en vana?

Oavsett maten blir det lite gott rött vin såklart. Härligt att på en vardagkväll träffa bästa kompisen och surra. Vi brukar försöka hitta ett bord lite avsides, så att vi kan prata friare ..

Jag har massor att dryfta och säker Suss också.

Jag har just haft lite bök här på jobbet, skulle skriva ut 13 ex av ett dokument men råkade be maskinen om hela 113 stycken. Så maktlös man kan känna sig över lite papper som spottas ut från en apparat!! Det gick inte heller att avbryta utskriften. Så nu har jag en gedigen bunt dokument som knappt duger till kladd & tillfälliga telefonanteckningar.

Kanske är det ett tecken att kunderna strax kommer att vara extra ivriga och tokbeställa?

Kraft & Glada steg framåt!

Himmel! Jag har fastnat i Traderas nät. Så himla kul att buda, vinna, köpa & sälja.
Testade lägga ut ett gäng kläder förra veckan, jag la budtid på 3 dar. Å vips blev allt sålt utom två futtiga plagg. Och fast jag själv betalat för prylar jag köpt känns det som en total happening när brevlådan vittjas! Tur är att jag inte har överskott av fritid för då är risken stor att jag spenderar mer tid där.

Nu har jag svept eftermiddagskaffet här på jobbet och sätter full fart mot de sista timmarna.
Kul föresten att ni var några som avslöjade att ni nosar runt här. Känn er fortsatt Välkommen.

Så lätt det känns att vara jag idag!

Bjuder på ett favoritbarnprogram: Kalles Klätterträd - man kan inte annat än bli lycklig!

Jag har nog världens bästa livskamrat. Det är lätt att känna glädje varje dag när vi får käka frukost ihop trots tidiga mornar. Att ha varandra. Det är busenkelt att känna mening då vi alltid hjälps åt även när livet trasslar till sig. Tror jag har vunnit högvinsten! Så många skratt, så många planer, så mycket värme från en enda människa!

Alla dom här åren gör mig evinnerligt tacksam.

Stora famnen!

Jo, jag vet att vintern har kommit. Jo, jag vet att det är lätt att slå igång kupe´värmaren. Jo tack jag vet också hur ursinnig jag blir en tidig morgon då jag ska försöka få upp fastfrusna bildörrar för att kunna ta mig till jobbet.
Ä N D Å händer det igen och igen. Efter en dryg halvtimme fick jag upp passagerardörren bak, ålade mig till framsätet, vilket inte är sån smidig syn och kunde därefter starta eländet och låta bilen gå på tomgång och  spy ut sina avgaser på infarten alldeles för länge.

Nåväl - jag kom iväg! Av detta vore det dax att LÄRA sig att peta in den där sladden!!!
Ligger för övrigt efter, vinterdäcken är inte fastsatta ännu. Jag får skämmas.

Trots denna start har förmiddagen utvecklats riktigt bra och jag har nu ett gott humör. Som trolleri!
Kanske för att jag fått besked om att jag får min gitarr i morgon....

Pling plong....all värme!

Stora maffiga snöflingor vräker ner från himlen över det Norrländska landskapet idag. Första snön.
Mysigt att sitta inne på kontoret och se ovädret där utanför. Vinden tjuter runt husknutarna. Jag har tänt massa ljus, spelar min favoritlåtlista, har nybryggt te precis bredvid och har det väldigt ombonat!
 
En oro har virvlat omkring de senaste dagarna. En splittrad känsla av att inte räcka till. Tankar om att prioritera fel, ja något som de flesta säkert kan känna igen. Kanske dagens snöfall kan tvätta bort frustrationen och bädda in mig i lugn och ro och ge tillit att saker kommer att ordna sig. Att det blir bra för alla. Att den del jag gör är tillräcklig.

I dag väljer jag att tänka glada tankar. Idag låter jag mig fluffas in i himlens vita vadd.
Kastar slängkyssar till barnen jag älskar och till mannen som alltid finns.

All kärlek denna första vinterdag.

I dag är sån där dag då inte mycket kommer mig ur händerna. Men jag har ett knep att ta till när det känns så. Då drar jag på mig hörlurarna och spelar Metallica om och om igen. Sådär att basen känns i hela kroppen. Jag stänger ute alla andra ljud med viss risk att jag inte hör telefonen ibland när kunder ringer, men ska det presteras något idag är det en chansning som måste göras.

Om du kommer hit och läser min blogg får du gärna lämna en blomma – för jag behöver dem idag.

Stövlar Tretorn (Perfekta boots)
Fleece skosulor Din sko (Norrland har hunnit bli svinkallt)
Arbetshanskar Byggmax (Obs! Två olika modeller-en av varje)
Arbetsbyxor Blå kläder (egentligen alldeles för små, riktigt obekväma)


.......



Ha en skön afton! Puss & Kram.

Besökte systembolaget för att finhandla vin till morgondagens kalas. Framför mig i kassakön står en ung man och radar upp sina utvalda flaskor på bandet.

När det är dags för betalning frågar kassörskan om ynglingens legitimation. Killen blir röd i ansiktet och ser irriterad ut.

-          Jamen va f-n,,,

-          Jag måste se ditt id-kort annars får du gå härifrån utan varor.

Killen hittar så småningom det han letar efter och visar kassatjejjen varefter jag hör mig själv säga:

-          Du ska vara glad att du får visa leg, tänk ändå om jag fick göra det, var väl tjugo år sedan.minst.!
(riktig åldersvarning)

Kunden drar lite på munnen och packar ihop flaskorna i påsar. Det är dags för min tur då kassörskan utbrister;

-Jaha, vill du visa mig ditt körkort?

-SÅ GÄRNA, svarar jag käckt, som om det skulle finnas den minsta gnutta möjlighet att det vore nödvändigt.

Jag fiskar glatt upp körkortet och sticker under näsan på henne och ni skulle höra vilket jubel det blir i kön bakom...

Det är väl så att man inte får roligare än man gör sig. Jag travar i alla fall ut från spritbutiken med högburet huvud och på mycket gott humör.

Min tre år äldre bror visade tidigt hur duktig hantverkare han var. Tekninsk, uppfinningsrik & noggrann. Perfektionist är ett annat ord. Jag var ofta avundsjuk på att han hade så mycket i görningen för jämnan. Avundssjuk på alla hans verktyg som snyggt satt upphängda på verktygstavlor eller var sorterade på annat sätt i hobbyrummet. Vid något tillfälle trodde jag att jag skulle kunna besitta samma uppfinningsrikedom bara jag hade en egen uppsättning redskap.

 Jag såg till att jag fick en egen låda, men vad jag än satte i händerna blev resultatet en besvikelse. Inget att stoltsera med.  Jag hade inget tålamod heller för den delen.

Min bror började låta mig vara delaktig i hans uppfinningar på så sätt att jag fick testa dem – mot BETALNING. Han byggde till exempel en häftig fläkt, och att för mig få sitta vid den en liten stund krävde en slant. Den häftigaste skapelsen var när han byggde en automatisk bladvändare. Om jag minns rätt var stommen ett notställ. Att få sitta i min brorsas rum och titta i en tidning och låta den automatiska bladvändaren byta sida var så nära himlen jag kunde tänkas komma. Då spelade det ingen roll att jag fick betala för kalaset. Jag såg upp till min bror och det var en ynnest att bara beträda hans rum.

I hans rum däremot syntes ingen perfektionism, det liknade mer en krigszoon. Men jag minns så här långt efteråt med värme, känslan av att få vara med – om så bara en pytteliten stund.

Att handla mat i hungrigt tillstånd vet dom flesta att det inte är någon höjdare. Det är då det är busenkelt att köpa hem allt det där ”som kan vara bra att ha hemma ifall någon hälsar på”…

Dessa varor hamnar oftast hos slutdestinationen MIG SJÄLV, vilket ogillas. Exempel på sådant kan vara olika goda ostar & kex, fluffiga frallor (att stoppa i frysen, för tänk så mysigt att ta fram en söndagsmorgon om någon råkar sova över…) SIA:s krämiga glassar (så god och enkel dessert och man oväntat får middagsgäster) …chokladpraliner, helst på lösvikt..(trevligt till eftermiddagskaffet om någon tittar in)…..torrostade jordnötter ( mumsigt att ta fram till fredagsvinet – om någon kommer på besök)…och så vidare i oändlighet.

Eftersom jag inte tillhör de mest karaktärsstarka är den här typen av inköp inte optimala för mig. 

Efter en lång arbetsdag är det mycket sannolikt att något av detta plockas fram när jag sofflandat och knäppt på tv.n… Typiskt för hösten, att gosa in sig i soffan, unna sig godsaker…

Och när vännerna kommer på besök är skåpen ändå tomma på just det – godsaker….

granen
sänker sina
grenar
ger mig ett
tillfälligt bo
nuddar handlätt
mitt rödkalla ansikte

utestänger rädslan

Tittar ut genom vardagsrumsfönstret. Det är precis kolmörkt ute, ser bara små ljuspunkter av gatlyktorna genom byn. Då och då passerar en bil. Det är höst på riktigt, en tidsfråga till vindarna viner runt husknutarna och regnet piskar över rutorna. Jag vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Visserligen är det en härlig känsla att bli rödrosig om kinderna efter kvällspromenaden och sedan få kura ihop under en filt med precis lagom drickvarmt te efteråt. Kravlöst på något sett. Alla skavanker syns mindre den här årstiden oavsett om det gäller huset, trädgården, bilen, fönstren eller den egna kroppen. Samtidigt sörjer jag redan ljuset, värmen, dom långa kvällarna, energin i alla projekt och spontanbesök av vännerna. Människor som jag tycker om som slinker in då och då. Spontanfesterna som ordnas, dofterna av gräs och blommor.

Husbygget fortsätter givetvis även nu, men det är klart att jobbet utomhus inte är lika behagligt i minusgrader...

Efter en lång dag ute i går serverade jag mig själv varm choklad med ordentlig mängd mörk rom i. Så fantastiskt gott och värmande!! Som trolleri!

Vill du testa själv koka en mugg choklad och häll i 6 cl strohrom (60 % bli godast)
Nu lite hemmapyssel, dags att ladda för en ny arbetsvecka. Ser fram emot att träffa Erik i morgon då vi ska matlaga ihop.

Kram!

Jag är inte den där pyssliga typen som syr & handarbetar, men idag gjorde jag mig själv förvånad. Fick för mig att fixa lite med några klädesplagg såsom att byta ut trista knappar, lägga upp byxben och sy hällor på byxor med helt värdelös passform. Stegade så in i den lilla sybehörsaffären och hörde mig själv välja knappar, band, nål & tråd som om jag inte gjorde annat än att grejja med sånt. Ungefär i nivå med att jag skräddar mina kläder själv vilket är så långt ifrån verkligheten man kan komma. Så enkelt allt lät...

Jag vet inte hur orden riktigt hamnade i min mun men kvinnan i affären verkade ha fått en själsfrände
(trodde hon)

Nu när jag väl kommit hem är det väl bara att idka handarbete när middagen är avklarad. Jag är imponerad av mig själv. Annan känsla kanske det blir när jag summerar mitt arbete. Men just nu känner jag mig jättenöjd!

Pyssla & Mys i denna första oktoberfredag!
Värme.