Kompis - mot betalning



Min tre år äldre bror visade tidigt hur duktig hantverkare han var. Tekninsk, uppfinningsrik & noggrann. Perfektionist är ett annat ord. Jag var ofta avundsjuk på att han hade så mycket i görningen för jämnan. Avundssjuk på alla hans verktyg som snyggt satt upphängda på verktygstavlor eller var sorterade på annat sätt i hobbyrummet. Vid något tillfälle trodde jag att jag skulle kunna besitta samma uppfinningsrikedom bara jag hade en egen uppsättning redskap.

 

 Jag såg till att jag fick en egen låda, men vad jag än satte i händerna blev resultatet en besvikelse. Inget att stoltsera med.  Jag hade inget tålamod heller för den delen.

Min bror började låta mig vara delaktig i hans uppfinningar på så sätt att jag fick testa dem – mot BETALNING. Han byggde till exempel en häftig fläkt, och att för mig få sitta vid den en liten stund krävde en slant. Den häftigaste skapelsen var när han byggde en automatisk bladvändare. Om jag minns rätt var stommen ett notställ. Att få sitta i min brorsas rum och titta i en tidning och låta den automatiska bladvändaren byta sida var så nära himlen jag kunde tänkas komma. Då spelade det ingen roll att jag fick betala för kalaset. Jag såg upp till min bror och det var en ynnest att bara beträda hans rum.

 

I hans rum däremot syntes ingen perfektionism, det liknade mer en krigszoon. Men jag minns så här långt efteråt med värme, känslan av att få vara med – om så bara en pytteliten stund.


Kommentarer
Postat av: Carina B

tack för dina små innerliga berättelser. ha en fin dag!

2010-10-06 @ 13:33:17
Postat av: emmyg

låter ju helt underbart :D

2010-10-06 @ 14:11:09
URL: http://jonesochgiftet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0