hundratrettonhundratretton

Tittar ut genom vardagsrumsfönstret. Det är precis kolmörkt ute, ser bara små ljuspunkter av gatlyktorna genom byn. Då och då passerar en bil. Det är höst på riktigt, en tidsfråga till vindarna viner runt husknutarna och regnet piskar över rutorna. Jag vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Visserligen är det en härlig känsla att bli rödrosig om kinderna efter kvällspromenaden och sedan få kura ihop under en filt med precis lagom drickvarmt te efteråt. Kravlöst på något sett. Alla skavanker syns mindre den här årstiden oavsett om det gäller huset, trädgården, bilen, fönstren eller den egna kroppen. Samtidigt sörjer jag redan ljuset, värmen, dom långa kvällarna, energin i alla projekt och spontanbesök av vännerna. Människor som jag tycker om som slinker in då och då. Spontanfesterna som ordnas, dofterna av gräs och blommor.

Husbygget fortsätter givetvis även nu, men det är klart att jobbet utomhus inte är lika behagligt i minusgrader...

Efter en lång dag ute i går serverade jag mig själv varm choklad med ordentlig mängd mörk rom i. Så fantastiskt gott och värmande!! Som trolleri!

Vill du testa själv koka en mugg choklad och häll i 6 cl strohrom (60 % bli godast)
Nu lite hemmapyssel, dags att ladda för en ny arbetsvecka. Ser fram emot att träffa Erik i morgon då vi ska matlaga ihop.

Kram!