Kramgroda efterlyses


Ibland är det svårt att leva efter något slags kärleksbudskap. Klev på tåget i går och hade turen att få syn på en ledig plats längst bak. Sätet som jag var spekulant på var upptaget av ett ben tillhörande en yngre mansperson som slagit sig ner intill.

Jag säger glatt hej medan jag slänger upp min dataväska på hatthyllan. Inget svar.

Går det bra att sitta här, frågar jag fortfarande med munter röst. Inget svar. Ingen blick. Ynglingen tittar slött ut genom vindrutan och rör sig inte för en millimeter. Jag surnar till.

Kan du tar ner benet så att jag kan sitta här, tåget är fullt – alla platser är upptagna.

Inget svar. Nu tittar folk nyfiket på mig och ser underhållna ut. Vardagsdramatik..Tåget börjar rulla. Jag tyckte inte om han som satt där.

FLYTTA NER BENET halvskriker jag. Killen tittar mig nu rakt i ansiktet utan någon som helst min. Han ser rakt igenom mig. Som om jag var luft. Inte vatten värd. Han flyttar ner sitt ben långsamt, demonstrativt. Jag sätter mig och känner varje pulsslag i huvudet som nu gör ont. Resan varade i tjugofem långa minuter. Det var länge sedan jag kände mig så fel.

Han hade förmodligen haft en kass dag och tyckte kanske att jag saboterade den ytterligare med mina glada ambitioner.

 

Men i eftermiddag testar jag tåget igen. Kanske får jag sitta bredvid en kramgroda?

 

Glad fredag!


Kommentarer
Postat av: Anna-Maria

Bästa helgen till dig, hoppas att du hittar kramgrodor på tåget idag :) :)

2010-09-24 @ 12:55:31
Postat av: emmyg

åh vad bra :D

tyvärr har jag ingen kramgroda :O!

2010-09-27 @ 09:02:37
URL: http://jonesochgiftet.blogg.se/
Postat av: Ulrica Bylund

Eller så var det han som kände sig helt fel under dom där 20 minuterna och de senaste 5 åren eller så! Men jag hejjar på kramgrodor!

2010-09-28 @ 18:05:37
URL: http://ladygegga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0