Små glimtar




Träffade ett litet barn igår. Han var på ett solskenshumör och travade omkring i sitt hus i bara bjöjja och sina röda vinterstövlar. Den lilla kroppen så full av energi, klättrar upp och ner för soffor & stolar, springer runt, får en hastig gråtattack när något inte går som han vill och är mellan detta en kramgroda och pussprins. Skönt smittsamt.

 

Tänker på när mina egna barn var små, hur trött jag tyckte att jag var och hur lite tid jag tyckte att det fanns till allt då. Så annorlunda det blir när det gått massa år. Om min småbarnstid tänker jag nu på allt det mysiga som var. Pysslet, kojbyggen, fredagsmys, skogsutflykter, dockteater, sagostunder på biblioteket med ett barn på varje sida i kuddhörnan, fingerfärg , rosiga kinder och varma vällingflaskor.

 

Fingerfärgen var ett särskilt kapitel. Jag kom på den lysande ide´n att mina barn skulle få måla med fingerfärg HELT FRITT. Tänkte att badrummet då måste bli en bra plats för sådant skapande. Jag la ut stora pappersark på badrumsgolvet och hjälpte barnen av med alla kläder IFALL dom skulle spilla på sig. Barnen fick fyra burkar färgglad fingerfärg. Jag slog i gång mysig musik för att förstärka kreativiteten. Och det blev förstärkt kreativitet.

 

Efter en kort stund tyckte de små att det var ännu roligare att måla på sig själv än på papperen. På vad jag betraktar som ett ögonblick var mina ögonstenar fullständigt blå, gul-röda varelser som inte hade minsta tanke på att hejda sig..

Den dagens målarstund slutade med flera timmars efterarbete med att skrubba barnskinn och badrummets golv & väggar. När vi flera år senare flyttade ifrån bostaden fanns fortfarande färgspår i plastmattan som ett kvitto på ett levande liv och barns skaparglädje.



FINGERFÄRG: 

Kokt fingerfärg:

1 påse stärkelse (1 dl) (kan bytas ut mot potatismjöl)
4 dl vatten
2 msk pulverfärg

-  Vatten och stärkelse blandas och sjuds ihop under omrörning. 

-  Rör ut färgen i lite varmt vatten och blanda i smeten. Om smeten blir för tjock, blanda i mer vatten.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej

Du skriver så levande!!! Kul att läsa

2010-09-07 @ 15:52:14
Postat av: Sofia

Vilken härlig historia, skulle själv aldrig komma på idén. Kanske testar vi någon dag. Vem vet :-)

2010-09-08 @ 19:13:00
URL: http://sofiask.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0