Pappa & Jag
Pappa hade en gammal traktorliknande bil som antagligen följde med fastigheten då han och mamma köpte den.
Bak på bilen satt en grönmålad trälåda. Bland det bästa jag visste var när jag fick sitta i lådan när pappa körde runt på dom gamla byvägarna. Jag minns doften av bensin och pappas glada uppsyn där han satt och radade fordonet i sin blåa hatt. Det var ett himla oväsen från den motorn, men det gjorde inte ett dugg. Jag försökte överösta motorljudet med min sång vilket inte alls gick. Det var en frihetskänsla att känna vinden i håret och guppa runt på smala vägar i skogen. Pappa, jag och alla träd. Vi åkte förbi Anderssons, bönhuset, Melkers och ner till stugorna vid havet.
Havet fanns nära, Pappa hade båt och tyckte mycket om att fiska. Ofta frågade han mig om jag ville följa med, jag kunde ju få ro när vi tog upp näten. När han undrar det ställde han frågan som om att det inte spelade någon roll om jag hängde med eller inte. Fast innerst inne visste jag att han tyckte om mitt sällskap på havet. Båten låg ytterst i viken nedanför ”Fred:s”, jag tyckte vi hade den bästa båtplatsen närmast den muddrade kanalen. I kanalen fick jag lära mig att det var farligt att bada, det var djupt och kallt vatten där. Men jag och min kompis Anna-Lena cyklade dit ändå, i smyg. Jag kommer väl ihåg den pirrande känslan av att hoppa i plurret just där det var som farligast i min barnvärld!
Kommentarer
Postat av: Månflicka
Å vilken mysig liten text. Kram.
Trackback
